Varför Liverpool: Det är nog snarare så att Liverpool valde mig. Första kontakten togs runt 1988 under oklara omständigheter och med Glenn Hysén, Tipsextra och Hillsborough som satte laget på kartan kom vi allt närmare varandra i vårt förhållande. Har inget farsan-köpte-halsduk-ögonblick eller liknande att bjuda på, men så tror jag inte heller att kärlek och djupare förhållanden kan skapas annat än över tid.

Bästa Liverpoolminne: I stort sett varenda final de senaste fem åren, från straffavgörandet mot Birmingham, via Owenvändning mot Arsenal, bergochdalbanan mot Alavès, miraklet i Istanbul och sista delen i strafftrilogin mot West Ham maj 2006. Varenda gång vi har besegrat Manchester United och på senare tid Chelsea.

Värsta Liverpoolminne: För "ung" för Hillsborough så det får i stället bli den första Liverpoolförlusten som gjorde riktigt riktigt ont och det var när 1-0 tappades till 1-2 i slutminuterna mot Manchester United i FA-cupen 1998 (jag förlät aldrig vissa spelares "försvarsinsats" i samband med de två målen). Inte minst eftersom den rättmätiga segern i den matchen hade förhindrat deras trippel. I och för sig var hela deras väg mot den kantad av liknande händelser.

Favoritspelare (nuvarande): Hopplöst svårt, men vid sidan av Jamie Carraghers hjärta och Steven Gerrards totalpotential gjorde Xabi Alonsos intåg mot Fulham när 0-2 blev 4-2 och hans makalösa uppvisning hemma mot Tottenham när det såg ut som ett träningspass att jag smälte. När spanjoren dessutom visade att han hade defensiv kapacitet att helt markera bort spelare som Frank Lampard och Pavel Nedved ur matcher så får det bli Xabi.

Favoritspelare (alla tider): Ännu mer hopplöst svårt, men eftersom det var han som stack ut mest (och då inte bara genom att vara en av få mörkhyade spelare i England på den tiden) när jag började följa Liverpool och var både konstruktiv och en underhållare säger jag John Barnes.

Drömvärvning: Aningen märkligt val kanske med tanke på att Liverpool behöver en striker och har ett väl fungerande försvar, men jag säger Fabio Cannavaro. Eftersom italienaren verkar lyfta samtliga mittbackskollegor han spelar med är det skrämmande att tänka på hur bra Carra hade blivit. Med dessa två i mittlåset hade vi inte släppt in ett enda mål och därmed inte behövt en ny anfallare.

Egen fotbollskarriär: Ett prova-på-inhopp i en P11-match för Oddevold. Vi vann med 2-1 och jag drog mig tillbaka obesegrad.

Jag mötte Lassie: Förfest med förre basisten i Broder Daniel, morsan har träffat Silvia ett par gånger (angående deras engagemang för barncancer om någon undrar), förolämpat en bandmedlem i Jumper på pissoaren på Chalmers. Ganska patetiskt med andra ord.

Andra favoritlag: Engagemanget är högst blygsamt jämfört med Liverpool, men på den tiden när man "skulle ha ett lag i varje liga och division" valde jag Oddevold, IFK Göteborg, Ajax och Inter.

Tips till Rafa: Våga spela två anfallare från start och låt Steven Gerrard avsluta karriären som världens bästa högerback

Intressen (förutom fotboll): Språkets funktion och en smärre besatthet av ord i allmänhet; medvetandefilosofi, hur minnet och inlärning fungerar, neuropsykologi, skapandet av ett jag och en identitet samt dess relation till omvärlden och allt vad det innebär av frågor rörande frihet och ansvar; evolutionen och historiens mekanismer och drivkrafter; viss talteori (inte numerologi) och statistik; musik (fast det är snarare en passion än ett intresse). Ganska nära extra allt.

Äter helst: Lasagne har alltid varit en favorit, grillad oxbit med potatisgratäng, nyfångad fisk med färskpotatis och sedan kan jag inte nog understryka fäblessen för den svenska mackan. Vårt brödutbud saknar motstycke jämfört med varje matkultur jag har bekantat mig med och är tillsammans med svenska kvinnors skönhet det mest påtagliga när man sätter sin fot på hemmamark efter en utlandsvistelse.

Dricker helst: Rent vatten (den anonyma lyxvaran), öl, rött vin och whisky (rökig, skotsk).

Lyssnar helst på: Taggtrådssnårig pop/rock (Built to Spill, Sonic Youth, Pavement, Mars Volta, Velvet Underground), bombastisk stråkgitarrljudvägg (Godspeed You Black Emperor, Dirty Three, Mono, Acid Mothers Temple), lager-på-lager-jazz (John Coltrane, Pharoah Sanders), otäckt-tajta-musiker-rock (Don Caballero, Directions In Music och hela Chicagoscenen), avskalat hjärtblottarömkande (Cat Power, Antony & The Johnstons, Leonard Cohen), skumma tyskar (Kraftwerk, Can, Faust), trummor-och-bas-rytmbaserat (Sly & The Family Stone, Funkadelic Isley Brothers, Aphex Twin, Dot, Mille Plateaux), jag-är-sviken-av-alla-tjejen-har-lämnat-mig-eller-bara-missförstådd-och-släng-på-lite-stomp (varenda svart soul- och blueslåt före -80), tillbaka till naturen (Fairport Convention, Tyrannosaurus Rex, Dungen), större-än-livet-produktioner (Phillysoul, Phil Spectorproducerat) alltför-långt-före-sin-tid-genier (Captain Beefheart, Todd Rundgren), kille med gitarr (herr och son Buckley, Nick Drake, Van Morrison, Neil Young t o m -70 (fast han var som bäst i Buffalo Springfield)) och det vanliga (Beatles, Rolling Stones, Led Zeppelin, Black Sabbath, Jimi Hendrix et c).

Läser helst: Författare som tar avstamp från eller landar i Søren Kierkegaard, ordekvilibrister, samhällsomstörtare samt skivrecensioner.

Okänd talang: Kan genom väggar och på mycket långt avstånd identifiera låtar trots minimalt med audiella ledtrådar. Något som gör att jag trots att jag inte störs har väldigt svårt att somna om någon spelar musik i närheten

Dementi: Det är inte mitt fel.

Varför Liverpool: Min pappa såg Ligacupfinalen mellan Liverpool och Everton på Wembley 1984 och sedan han kom hem därifrån har det alltid hängt en Liverpoolhalsduk ovanför min säng.

Bästa Liverpoolminne: Istanbul

Värsta Liverpoolminne: Förlusten mot Man Utd i FA-cupens fjärde runda 1999.

Favoritspelare (nuvarande): Steven Gerrard.

Favoritspelare (alla tider): Kenny Dalglish och Steven Gerrard.

Drömvärvning: Det vore roligt om Rafa värvade mig. Annars ser Lionel Messi het ut.

Egen fotbollskarriär: Spel i division fyra Bohuslän/Dalsland.

Jag mötte Lassie: Jag mötte Robbie Fowler. Helt plötsligt kom han gående emot mig i Cardiff strax före FA-cupfinalen 2006. Han hade sprintat ifrån horden av fans och kom halvjoggandes medan Luis Garcia valde att gå alldeles bakom. Garcia fick då stå ut med alla fans som hoppade runt och sjöng om hans sangriadrickande. Dom gick från hotellet till arenan.

Andra favoritlag: Örgryte

Tips till Rafa: Fortsätt med att ge Steven Gerrard tydliga arbetsuppgifter och fall inte för frestelsen att låta honom sköta ”allting” på mittfältet. Där gick Gérard Houllier bet. Benítez har hittills skött detta mycket bra.

Intressen (förutom fotboll): Som journalist har jag ett brett samhällsintresse som är svårt att sammanfatta i ett ord. Vissa skulle kanske kalla det för ett sug efter nyheter, men det är inte helt rätt. Utöver det är jag i alla fall en väldigt hängiven Bruce Springsteensupporter.

Äter helst: Stekt makrill är en favorit på sommaren. Tacos eller Thai funkar året om.

Dricker helst: Öl, vatten eller kall Cola. Det är en fråga om omständigheter.

Lyssnar helst på: Ja det får bli Springsteen då.

Läser helst: Tidningen faktiskt, men Ulf Lundells Jack gick verkligen hem. Liksom en del annat av exempelvis Björn Ranelid eller Erlend Loe.

Okänd talang: Jag har inga problem med att sjunga med i texten till Evert Taubes "Möte i monsunen". Min omgivning kanske har det, men inte jag.

Dementi: Jag bodde nyligen i närheten av Notting Hill i London men jag delar inte Hugh Grants fäbless för mjäkiga romansfilmer och prostituerade.